I går kväll gick Marion Rosen bort. En sällsam kvinna vars arbete haft avgörande betydelse för mig och för väldigt många andra människor runt om i världen. Ikväll läser jag vad andra skrivit på sajten Caringbridge och de olika grupperna för Rosenmetoden på Facebook. Blir väldigt rörd av alla kommentarer. Det vanligaste ordet är nog tack.
”Her way of dying was as inspiring as the way she lived. The end came quickly: only a little more than a month ago she was still going to movement class, seeing clients and, in the morning of the day of her stroke, teaching students from the December Intensive who came to her house”, skriver Sara Webb på Caringbridge.