Nu på lördag samlas Rosenterapeuter på Sergels torg för att erbjuda fredlig beröring (läs mer här). Marion Rosen hade en vision om Rosenmetoden som ett fredsarbete.
Låter det flummigt? Så här kan det gå till i praktiken.
Kriget på Balkan på 1990-talet
I sekler var Sarajevo i Jugoslavien en mångkulturell stad. Där samsades många nationaliteter och religioner. Men under 1990-talet rasade krig både i Bosnien och i de andra nybildade staterna i det forna Jugoslavien. Plötsligt blev vänner, grannar, till och med familjemedlemmar bittra fiender, på grund av religion och etnicitet. Sarajevo belägrades i fyra år, då mer än 10.000 människor dödades. Attacker, krypskyttar och svält blev vardag.
För att överleva under sådana omständigheter måste man vara ständigt vaksam och vänta sig det värsta av allt och alla.
Efter fyra fruktansvärda år slöts slutligen ett fredsavtal. Men hur kan man återgå till en fredlig vardag och samexistens med sådana erfarenheter i bagaget? Då blir den där skyddande misstänksamheten i stället ett hot mot den bräckliga freden. ”Vi-och-dom”-tänkandet lever kvar och småsaker kan få gammalt hat att flamma upp igen.
Bosnisk flykting blir Rosenterapeut
Under kriget flydde många till andra länder i Europa. En del av dem kom till Sverige, startade nya liv här och blev kvar.
Vehbija Peksin, sjukgymnast från Bosnien, är en av dem. Han flydde under brinnande krig, när de etniska rensningarna pågick som värst. Så småningom började han arbeta i som sjukgymnast igen här i Sverige.
Han utbildade sig också till Rosenterapeut på Axelsons Gymnastiska Institut. Vi träffades på ett par kurser under utbildningen i början av 00-talet.
Vehbijas dröm
Vehbija greps av Marion Rosens vision om Rosenmetoden som ett fredsarbete. Han hade med hjälp av Rosenmetoden läkt många djupa sår i själen och ville att människor från hans hemland skulle få samma chans. Hans dröm var att förena de olika folkgrupperna känslomässigt.
Utifrån sina egna erfarenheter var han övertygad om att de som fick del av Rosenmetoden inte längre skulle uppleva de andra som fiender, utan kunna leva sida vid sida i fred och vänskap.
Yrsa Kjerrgren och Annika Minnbergh, två av lärarna i Rosenmetoden, delade hans vision.
Kurser i Bosnien
I oktober 2005 reste ett litet team till Bosnien, bestående av Yrsa, Annika och Vehbija samt flera andra Rosenterapeuter med rötter i Balkan. Planen var att informera om metoden och utbilda Rosenterapeuter på plats.
Ekonomiskt kunde projektet starta tack vare Hans Axelson (Axelsons Gymnastiska Institut) som betalade för resor och boende de första två åren. Sedan har det rullat på med kurser 2-3 gånger per år. Nu finansieras projektet med hjälp av bidrag, och att Yrsa, Annika och många andra som engagerar sig gör det utan ersättning.
Universitetet i Sarajevo har också engagerat sig och tar numera upp Rosenmetoden i psykologiutbildningen.
Hittills har tretton personer i Bosnien blivit färdiga Rosenterapeuter och många fler är på väg. Det är också ett antal skandinaver som gått kurs i Bosnien som en del av sin Rosenutbildning.
Försoning och vänskap bortom politik och religion
Fungerar det då? Så här säger Annika Minnbergh:
– Det är lika många män som kvinnor som deltar i utbildningen och deltagarna representerar olika religioner och politiska ståndpunkter, det som förr skapade fiendskap och som fortfarande skapar hat och bitterhet mellan människor. På våra kurser har vi fått uppleva hur försoning och vänskap skapas, bortom politik och religion, så Marions vision fungerar i verkligheten.
De färdiga Rosenterapeuterna sprider detta förhållningssätt genom att ge behandlingar, och deras klienter kan i sin tur sprida lugn och försoning som ringar på vattnet i sin omgivning.
Stöd projektet i Bosnien
En ideell förening har bildats i Sverige, Fredsarbete på Balkan genom Rosenmetoden. Föreningen har ett bankgirokonto: 886-7632. Jag brukar bidra med en liten slant då och då, för jag tycker att det här är ett fantastiskt projekt som måste få fortsätta.
Bidra gärna du också!
Läs mer om projektet
En längre artikel om projektet finns i Axelsons nättidning Friskvårdsmagasinet.
Läs också mer om projektet på Annika Minnberghs webbplats.