Vintersolståndet, årets mörkaste dag, var i måndags. Idag är det julafton och solsken. Det känns som en evighet sedan jag såg en helt blå himmel och så mycket ljus. Jag har suttit en lång stund och bara tittat på solblänket i min glasstjärna i fönstret och den blå himlen där utanför.
Vi är igenom den mörkaste tiden på året. Nu blir det ljusare igen. Kanske bara med någon minut per dag nu i början, men vi vet att vi är på väg mot ljusare tider. Snart går det fortare och fortare, plötsligt är kvällarna ljusa igen.
Jag hoppas att vi även är igenom den mörkaste tiden på andra vis. Även om det fortfarande går långsamt och vi måste fortsätta att hålla i, hålla ut och hålla avstånd, så kan vi hoppas på ljusare tider snart.
Tills dess: var rädd om dig och ha riktigt fina helger nu. Och så hoppas jag att vi snart ses igen, när det nya året har ljusnat en bit.